Tänka, tänka, tänka, tänka

Jag kom på en sak som jag glömde berätta om som hände igår. Efter redovisningen så följde jag med en klasskamrat för att kompiera och efteråt när vi stod utanför studentbokhandeln mitt emot varandra säger hon att den creepy killen ifrån skolan är påväg mot oss, men hon visste inte om han sett oss än eller om det faktiskt var han så utan att kolla lade jag handen på hennes axel och frågade om vi inte borde gå till stationen (det var ca 30-40 minuter innan hennes tåg skulle gå och det tar som max 15 minuter att gå egentligen) men i rask takt tog vi (om)vägen över torget.

När vi kom fram ställde vi oss inne på centralstationen då jag plötsligt såg honom gå fram över resecentrum, vilket tyder på att han inte alls tagit den snabba vägen utan samma som oss. Jag tog tag i min kompis arm och drog henne till en bänk som är lite i skymundan som man egentligen inte tänker på om man går in samma väg som oss två och den creepy killen. Men han får syn på oss och ställer sig och stirrar på min kompis och mig med deprimerade ögon.

(Detta är något som jag råkat ut för några gånger tidigare förrutom att de inte varit deprimerade innan. Bland annat en gång då jag satt och pratade med min mamma i skolan (jag hade inte pratat med honom tidigare samma dag) och han får syn på mig och går fram och stirrar på mig i några minuter tills jag slutat prata i telefon och då var det inget viktigt han ville säga, det var mer "hej hur är det" bla bla bla, kallprat kallprat kallprat).

Men i alla fall, han stirrade på mig och min kompis och han har sagt att han har det svårt hemma och har fått för sig att jag ska trösta honom. Jag är inte helt ovan vad det gäller att trösta människor och jag säger och gör bara det som behöver sägas och göras. Vad det gäller den här killen så skrämmer han mig ärligt talat, det är honom jag skrev om i ett tidigare inlägg: "Upplarandets dag". Det är bland annat därför jag inte har någon som helst lust att försöka trösta honom, bland annat därför att jag inte vet vad jag ska säga och om om jag skulle lyckas säga rätt och faktiskt trösta honom, skulle han då bli ännu mer efterhängsen? Nej, att trösta honom är inte min uppgift.

Vi ger honom ett kort hej när han kommer och försöker att fortsätta diskutera det vi diskuterade innan, men grejen med den här killen är att han inte slutar stirra utan bara står och glor på oss. Jag vet sedan tidigare att han har problem hemma men frågar ändå tillslut, när jag inte står ut mer, hur det är med honom?! Han säger som det är att han inte mår bra och att han har problem hemma (ungefär 5e gången jag hörde detta) varpå jag ger honom samma förslag som jag gett honom innan, att han ska skita i allt det där för en kväll, hyra en film och köpa något gott att äta och bara ta det lugnt. Jag vet inte vad han vill höra, men jag vet egentligen att det inte är det men det är det enda jag tänker ge honom. Som tur var slapp jag sitta där med honom stående för att stirra på mig i närheten, för att deras (ja deras min stackars kompis måste åka med honom varje dag det är föreläsning eller dylikt) kom och jag skulle iväg och äta thaimat med min kära moster.

För att gå vidare till annat så har jag funderat väldigt mycket på vad jag skulle kunna göra med mitt liv. En av anledningarna till detta är min diskussion med mina gruppmedlemmar ifrån klassen. En av dem berättade bland annat om hur honför fyra år sedan över en kväll över en kopp kaffe bestämde sig tillsammans med sin kille för att de skulle åka till Barcelona och studera en intensivkurs i språk, där de sedan bodde, studerade och jobbade i tre år. En annan berättade hur hon och hennes kille åkte till Australien i två månader för att hälsa på hans föräldrar och inte hade mer än 2000 kr i fickan när de kom fram och fick jobba för att klara sig där. Jag säger inte att detta var ett smart drag, men jag är rädd att jag inte ska ha tid, pengar ja vad som helst för att själv inte kunna göra sådana saker. Jag är rädd att jag om några år kommer vara alldeles för rädd eller ännu värre alldeles för "klok" och eftertänksam för att göra sådant och få fortsätta att lyssna på andras historier och le och nicka med.

Jag hoppas på att jag ska slippa använda mig av mitt sparkonto allt för mycket så att jag kan spara så jag kan göra något efter att jag gått klart min utbildning. Jag har snackat med en som faktiskt gått på Bäckedals folkhögskola på samma utbildning som jag övervägde att gå men jag lät bli att söka dit på grund av att jag bland annat inte kunde ta studielån och för att jag inte trodde att jag skulle komma in ändå om man tänker på hur få platser det är på just den kursen. Men jag snackade med den killen och han sa att det fakiskt var ganska enkelt att komma in och att det när han gick där inte ens var full klass ler något sådant. Det vore rätt kul att gå där senare, men absolut inte direkt efter högskolan. Jag kommer vara helt slutkörd om det fortsätter i samma tempo som nu (vilket jag fått höra att det gör) vi har 5 examinationer kvar, innan jul! Aja jag ska sluta beklaga mig över saker och ting nu och hitta på något annat att göra.
Ha det så bra

Seg Fredagsmorgon

Hej på er!
Sitter här i soffan och kollar på, kan man få en trummvirvel tack, Smallville. Jag har redan sett det avsnittet men sitter och väntar på att Xena ska börja. Jag sitter även och väntar på att klockan ska gå så jag och richard kan ta en promenad.

Jag läste min kära gammelmosters blogg nyss där hon bland annat berättade om hur hon försökt att lägga in ett filmklipp på bloggen och kom att tänka på min kära familj, särskilt då jag gjorde en snabbvisit på min kära moders blogg för att se om det kommit något nytt inlägg, vilket det inte gjort men där man ser en bild på min lillebror i blåvit utstyrsel det första man gör.

Alla som träffat min minsta lillebror vet att han tagit efter min större lillebror och min lillasyster och leker charmtroll, detta tänkte jag demonstrera med ett videoklipp men tyvärr så ville inte bloggen lägga upp det. Jag har suttit jättelänge och väntat på att lägga upp filmen nu och börjar bli lite hungrig, tror att frukost kan vara en bra idé.
Kramar på er

Nervös?

Sitter här och väntar på att åka till skolan så att vi kan få redovisningen överstökad. Jag och två av de andra i gruppen åkte in till Göteborg igår för att slipa på detaljerna på grupparbetetet där vi satte oss med de andra tre gruppmedlemmarna på ett bibliotek som var helt enastående vackert (även om vi egentligen inte kom mycket längre än entrén). Efter detta åkte två av gruppmedlemmarna hem medan vi andra satte oss på ett ställa och käkade. Det var ett knapert utbud på stället vi gick till så jag beställde samma som en annan tjej, fransk bondsoppa, jag har aldrig sett något mer bizart hopkok, hälften av ingredienserna var sådant jag inte ens äter i vanliga fall, men äter man det fort och låter bli att kolla ner och tänker på annat så kan man kanske klara det och lever det gör jag ju än. Ingen av oss från Borås kände för att åka hem riktigt så tidigt så vi gick lite på stan och satte oss sedan på ett fik/restaurang. När jag berättade hur ung jag var och att jag gick direkt ifrån gymnasiet till högskolan kollade de konstigt på mig och frågade varför jag inte tog tillfället i akt att göra något kul, åka ut och resa eller något, vilket jag hoppas att jag gör efter min studietid, men delvis så kan jag förstå dem, men men gjort är gjort. Vi får däremot se hur mycket jag klarar av i studierna, det är inte det enklaste när man ska ha 6 examinerande saker innan jul, det första idag som tur är sen är det bara(?) 5 kvar. Nä nu måste jag iväg, får skriva mer i eftermiddag.

Uppklarandets dag

Sitter här framför tv:n och tänker igenom dagen och är överlag nöjd med den. Grupparbetsgrejen var att jag hittade internetsidor som jag länkade till henne och vi sa tydligen då att hon skulle skriva det då jag hittade faktan, mitt minne är inte det bästa är jag rädd. Men imorgon bär det av till Göteborg för att färdigställa resultatet av grupparbetet.

Jag snackade med en ifrån klassen som visat en bild för mig com jag inte riktigt uppskattade, vi snackade om detta för förhoppningsvis sista gången idag och det löste sig till det bästa. Jag kände dock att jag för en gångs skull var den starkare i samtalet och lösningen var till min fördel, några klasskompisar är dock rädda att jag ska börja umgås med människan, men det kommer jag inte, jag kommer inte heller undvika honom. Jag anser fortfarande inte att man ska umgås med killar som anser att man får skylla sig själv om man blir våldtagen av en kompis, har dock inte personligen gett mig in i den här diskussionen med honom då jag inte vet hur jag kommer hantera den.

För att gå över till något mer positivt så köpte jag pepparkakor och julmust idag, jag kunde inte hålla mig, var bara allt för glad. Jag köpte även räkor och funderar på om det är det som fastnat i halsen eller om jag bara har en förkylning som vandrat ner i halsen.

Nä nu ska jag lägga mig och sova =)

Tisdagsmorgon

God morgon på er!
Tänkte inleda dagen med att klaga över ett grupparbete jag och en annan gör. Tänkte skicka in min del av det på morgonen, vi har nämligen delat upp det, idag var sista dagen att skicka till varandra men upptäckte imorse att jag fått ett mejl ifrån henne. I detta mejl fanns inte bara hennes del av arbetet utan även min också. Jag vet inte om det är okej att bli sur över en sådan sak men irriterad är jag i alla fall. Är rädd att hon ska tro att jag inte gjort någonting eller att hon ska kunna säga till andra bakom ryggen att hon gjorde hela arbetet. Jag kommer däremot byta ut min del i hennes arbete och lägga in min text.

Men för att prata annat så kommer jag åka in till biblioteket och hämta en bok idag som jag behöver för mina studier, jag är så glad att min buss går hela vägen dit. På vägen hem hoppar jag nog av vid netto och köper potatis, juice, mjölk och ägg. Ska ha blodpudding till lunch idag tror jag, men varför ska jag tänka på det när jag inte ens ätit frukost än?

Jag gläds enormt över det faktum att man börjat sända Xena krigarprinsessan på 6an igen, kollade på den när jag var mindre.

Nä nu ska jag gå och ta mig lite frukost och hoppas på att mjölken inte blivit gammal än. (tidspedant vad det gäller utgångsdatum på varor)

Ha en bra dag

Halv(ny)börjare

Tänkte testa bloggvärlden för 4e gången nu. Folk tröttnar på att jag inte orkar läsa deras och på att jag inte bloggar, så nu ska jag vara mina kära kamrater till lags. En bra början kan vara att berätta kort om sig själv. "Vad ska det vara till för nytta?" kanske ni tänker, "vi kommer ju ändå få reda på vem du är via din blogg ändå!". Jo men ni förstår att jag har nyss genomgått några smärre vändpunkter i mitt liv som gör det något mer intressant.
Jag fyllde 19 år i sommras och började inte långt efter det på högskolan där jag studerar till bibliotekarie. Mina klasskamrater är trevliga och en del gillar jag mer än andra och har redan lärt mig att, på gott och ont, ge vissa kalla axeln. Jag har skaffat mig en lägenhet i den mysiga staden Borås, precis lagom för mig och har för väldigt kort tid sedan även skaffat mig en kille.

Just nu ser jag på Boston Tea Party fär de diskuterar Fugu, mer känd som blåfisk, som är världens giftigaste fisk. Jag kan inte hjälpa det men gästen de har i fotöljen bredvid ser otroligt falsk ut och ger mig otroligt dåliga vibbar, men vem vet kanske är han snäll och trevlig men jag möter hellre en trashig hårdrockare eller en punkare på 2x2 meter än honom på stan.
De går sedan vidare över till att diskutera en "bantningsmetod" bestående av något som enligt mig ser ut som ett kyskhetsbälte, där käkarna "låses fast med hjälp av gummisnoddar" vilket gör att användaren i fråga inte kan äta fast föda. Jag har svårt att förhålla mig till om nyhetsinslaget ifrån 1979 faktiskt är riktigt eller om detta bara är ett av Filip och Fredriks bizzarra humors idéer som fått liv framför kameran.
De diskuterar även historiska statussymboler lite halvt eller åtminstone det med att det sågs som en statussymbol med en rejäl kagge, baserat på ovanstående då, men detta sett ur ett manligt perspektiv, men vad kan man förvänta sig av ett program där de enda som syns i bild i studion har 1 och en halv kromoson.

Nu måste ni förstå att jag är lite lätt trött när jag skriver det här och därför kommer in på följande: Jag anser det vara 1 och en halv kromosom då jag vill minnas att istället för att se en Y kromosom på skolans bilder i högstadiet såg jag en ofullständig X kromosom. Jag letade efter en bild på dessa för att kunna stärka mitt minne och för att lägga ut här men kunde inte hitta en bild som passade, hittade däremot en bild på en sossenål med en sosseros, följt av orden "Vi kommer igen!"